Ensamhet
Här sitter jag i min soffa i min lägenhet, ensam ! Jag har alltid tyckt att det kan vara riktigt skönt att vara ensam. En del har jätte svårt för det, men inte jag. Att bara vara i sin egen värld och bestämma helt. Slippa prata och bara vara tyst med sina egna tankar.
Tittar på ett program på fyran, med två systrar som är ihopväxta. De har varsitt organ från naveln och uppåt, men samma från naveln och neråt. Tänk er en kropp med två huvuden framför er.
Tänk att alltid ha ett extra huvud bredvid sitt, att aldrig få bestämma när man vill ha total tystnad. Att alltid vara tvungen att lyssna på den andres vilja och åsikt, för att bestämma hur man ska leva sitt liv. Tänk så här; ni har umgåtts med en person för länge, ni känner att ni tröttnat lite på att umgås med honom eller henne, för det gör man oftast efter ett tag, men tänk sen att ni alltid kommer att umgås med varandra, 24/7, resten av livet, ganska jobbigt va? Så här är det för dessa två tjejer, PLUS att de sitter ihop.
Att kompromissa har fått en helt ny innebörd då jag ser hur de lever sitt... eller sina liv !
Sen är det ju så, att vi som inte har vuxit upp som dem, inte kan föreställa oss att leva ett sånt liv, för vi är ju inte direkt vana vid det. Brittanny och Abby, som tjejerna heter, har ju inte levt på något annat sätt än så, och är därför vana vid det, de formar sina liv efter hur de är skapta helt enkelt, som vi andra gör.
Självklart beundrar jag dem för hur pass bra de lever sina liv med tanke på hur de är byggda. Att skriva prov, spela fotboll eller bara en sådan vanlig sak som att sova blir ju en helt annan grej med ett extra huvud på ens axlar.
Även om de klarar av att leva sitt..förlåt, sina liv, minst lika bra som oss andra människor, så är jag ändå glad över att jag sitter här, med ett huvud, ett exemplar av varje organ, och att jag nu ska gå på toa, och får göra det... i fred !
So long!
/Lovisa
Tittar på ett program på fyran, med två systrar som är ihopväxta. De har varsitt organ från naveln och uppåt, men samma från naveln och neråt. Tänk er en kropp med två huvuden framför er.
Tänk att alltid ha ett extra huvud bredvid sitt, att aldrig få bestämma när man vill ha total tystnad. Att alltid vara tvungen att lyssna på den andres vilja och åsikt, för att bestämma hur man ska leva sitt liv. Tänk så här; ni har umgåtts med en person för länge, ni känner att ni tröttnat lite på att umgås med honom eller henne, för det gör man oftast efter ett tag, men tänk sen att ni alltid kommer att umgås med varandra, 24/7, resten av livet, ganska jobbigt va? Så här är det för dessa två tjejer, PLUS att de sitter ihop.
Att kompromissa har fått en helt ny innebörd då jag ser hur de lever sitt... eller sina liv !
Sen är det ju så, att vi som inte har vuxit upp som dem, inte kan föreställa oss att leva ett sånt liv, för vi är ju inte direkt vana vid det. Brittanny och Abby, som tjejerna heter, har ju inte levt på något annat sätt än så, och är därför vana vid det, de formar sina liv efter hur de är skapta helt enkelt, som vi andra gör.
Självklart beundrar jag dem för hur pass bra de lever sina liv med tanke på hur de är byggda. Att skriva prov, spela fotboll eller bara en sådan vanlig sak som att sova blir ju en helt annan grej med ett extra huvud på ens axlar.
Även om de klarar av att leva sitt..förlåt, sina liv, minst lika bra som oss andra människor, så är jag ändå glad över att jag sitter här, med ett huvud, ett exemplar av varje organ, och att jag nu ska gå på toa, och får göra det... i fred !
So long!
/Lovisa
Kommentarer
Trackback
